LillLili

Ja, herregud. Gårdagen var ju väldigt...Speciell...Rolig, och speciell!
Har nog inte varit med om något liknande på väldigt länge!

Det hela började med att Fredrik och jag helt plötsligt bestämde oss för att sticka in till Ystad, och bara ta en drink eller två, och snacka en massa skit.
Kom in där vid halv tolv, och gick och satte oss på Soft, där Fredrik träffade på en polare till sig, och hans flickvän. De satte sig vid vårat bord, och snackade. Väldigt trevligt!
Fram tills denna polaren nämner ett namn. Fredrik och jag skrattar lite lätt, och tittar på varandra. Polaren frågar om vi känner personen, och Fredrik kan ju inte låta bli:
- Ja, Jessica? Känner du honom?
Ehm ehm...Nej, vet inte vad du pratar om?! Nej, men fick då erkänna att jag umgåtts med personen i fråga sen jag var typ fjorton. Och då säger den här killen:
- Ja, men jag tyckte jag kände igen dig från någonstans!
NEJ NEJ NEJ NEJ! Jag vill hemskt jättegärna inte bli förknippad med honom! Nej tack! Jag är en egen person!
Varför!?!
Fredrik tyckte så klart att det var SKITROLIGT...

Men i alla fall, så började klockan närma sig ett, och kasst som Soft är, så stänger de ju då, så vi gick över Gågatan till nästa ställe, Bar á Bar.
Fick stå i en jättekö, med fulla odrägliga människor, som inte vet hur man ska bete sig. Men långt om länge, så kom vi i vilket fall som helst in.
Jättemycket folk man kände som var ute, roligt värre var det!

MEN..
Vad är det för fel på alla dessa karrar? Varför kan de inte bara...Ja, jag vet inte...Bete sig normalt?
Först, så började det med att en kille stod och tittade på mig, och log. De såg ut precis som om han typ kände mig, så jag tänkte för mig själv: Vad är de nu jag ska komma ihåg, som jag inte gör...?
Så tog han tag i mig, och sa:
- Vi träffades här förra helgen.
Och jag tänkte bara: VA?! Var var jag förra helgen? Jag var ju inte ens ute förra helgen, så jag sa det till honom, som då fortsatte att tjata att vi träffats förra helgen, men att han bara hade haft längre hår då...Nej, lilla vän. Jag fick ta hjälp av en killkompis, som sa att jag inte varit ute förra helgen, även om han inte hade någon aning om de..
Men den här killen gav sig inte för de. Nej nej, de kan ju vara dumt. Det kvittade hur nära jag dansade Fredrik, för han gav sig inte ändå. Hela kvällen, så hade jag denna killen efter mig...
Varför kan killar inte bara förstå när ett nej är ett nej?

Sen så kommer då kille nummer två: Om han ens är kille. Herregud. Han var ju för fan mer feminin än mig! Sinnes..Han rättade till håret och ögonbrynen och jag vet inte allt konstant...Det går inte ens att förklara hur han såg ut. Platinablont hår, och knall röd tröja...Men han hittade några karrar att hångla med..Och även några fjällor...Herregud...
Men det var väldigt underhållande att titta på kan jag ju säga! Men jag fick se till att stå emellan Fredrik och honom om vi skulle stå i närheten! Han var lite lätt rädd för honom! =P

Kille nummer tre: Är en bekant, som tydligen just blivit singel. Och jag är lite halvt rädd för honom. För han har varit sjukt mycket på innan. Även om han haft flickvän och jag pojkvän. Så jag är lite halvt rädd för honom nu i detta läget måste jag säga..Men det ordnar sig alltid! Han är faktiskt ganska så trevlig ändå! =)

Kille nummer fyra: Jag "bjöd upp" en kille till dans som jag känner, men så tjatade han på att han inte ville, för att han inte kunde dansa. Så föreslog hans kompis att han kunde dansa istället. Och det var väl kanske inte riktigt min plan. Nummer ett, så såg han inget vidare ut, och nummer två, så skulle jag bara få killen jag känner att dansa för att det är roligt. Men det blev liksom ännu en kille som inte riktigt förstod vad ett nej betyder..

Sjukt mycket folk var ute, och man kände en hel massa denna gången! Riktigt riktigt roligt var det!
Fredrik var kvällens räddare i nöden! KONSTANT! Tack Fredrik!
Sjukt många skrämmande killar var ute, men jag hade roligt ändå! Man ska kunna bjuda på sig själv.
Det samtalet behöver jag inte ha igen! =P