LillLili

Ja, på senaste tiden har jag haft sjukt svårt att somna på nätterna. Bara ligger och vrider och vänder på mig. Tankarna vandrar iväg till en massa måsten som jag är tvungen att ta tag i.
Vilket skall jag ta tag i först? Vilket skall jag skita i?
Ska man satsa på att hitta någon kärlek? Hur skall jag kunna få ihop pengar till de två resorna jag vill göra nästa år?
Orkar jag ta tag i mer på jobbet? Ska jag ta på mig mer ansvar eller inte?

Just nu är det lite kaos och stressigt på jobb t.ex. Har tagit på mig att sköta en tävling. Dock är det liksom inget allvarligt, men det tar ändå tid. Och man ska ta sig tiden också. Vilket mest blir innan påbörjat arbetspass och liknande. Det tar tid med andra ord.
Plus att jag skall bli skyddsombud på min arbetsplats. Vilket jag inte ser händer något med? Vet inte ens om killen som ska anmäla mig till det, har gjort det än. Men känner man honom rätt, så kommer det inte hända inom den närmsta framtiden. Och jag känner lite som så, att ska jag vara det, så ska jag vara det ordentligt, och vill gå utbildningar, så att jag kan sköta det som man skall.

Träningen la jag dessvärre på hyllan av lathet denna veckan, vilket gör att jag vrider och vänder på mig i sängen. För jag har lite ångest. Jag vill ju se resultat, och jag vet ju att jag inte kommer se något resultat om jag inte skärper mig. Så varför latar jag mig?! Skärpning! Måndag: Hårdträning!

Ska se till att lämna in min semesteransökan, så att det inte blir något problem med resan som är bokad nu i alla fall.
Och hjärnan får på högvarv, för att jag så gärna vill att det skall vara imorgon vi ska resa, och inte om ett halvår. Det är fan ett halvår kvar tills vi sitter på planet. Men fan va underbart det skall bli!!!

Nästa helg är det julbord tillsammans med jobbet, och jag känner att jag vill in och handla de skorna jag hittade sist jag var och shoppade. Men när skall jag hinna? Ska ju ligga i hårdträning i veckorna framöver nu igen, och den enda lediga dagen jag har, är på måndag.
Och eftersom jag inte städat ordentligt sedan festeliten var här för någon vecka sen, så känner jag att det är ett måste. Och om jag ska få tid någon gång, så måste jag börja plocka fram julpyntet.
Vilket jag ABSOLUT vill få fram! Älskar julen, och älskar den mysiga stämningen, så det ska jag definitivt INTE gå misste om!

Och kärleken. Ja, den hade ju varit trevlig att ha, samtidigt som jag älskar friheten jag har just nu. Friheten att göra vad jag vill när jag vill. Lägga pengar på...mig själv för en gångs skull. Inte slänga ut pengar på någon annan. Älskar att festa loss på helgerna.
Och jag har efter denna tiden börjat känna en känsla som egentligen känns riktigt hemsk...
Känner att de senaste 4 åren varit bortkastade. Kände inte det med mitt gamla X. Visst, där är lite ångest där också. Men inte i närheten av denna känslan.
Att man slängt bort så många år av sitt liv på....På vad?
Det är just det jag frågar mig själv, och som jag insett att jag inte längre kan svara på. Innan har det varit i stil med: Man kan inte hjälpa att man är kär i den man är och liknande.
Men jag minns nog egentligen inte när jag var riktigt kär senast. Men jag tror inte ens det var i den förra i mitt liv. Känns i efterhand, och när man vuxit till sig lite mer, som att det nog egentligen inte var riktig kärlek.
Inte från min sida i alla fall....

Detta är några av sakerna som får mig att vrida och vända på mig i sängen.
Kanske även att mina älsklingar tar upp ca. 70% av all sängplats..
Men nu ska jag gå tillbaka in till dom.