Män med beslutsångest.
Ja, jag börjar fan undra om alla män i denna värld har sjuk beslutsångest.
Och nu pratar vi så klart om kärlekslivet. År 2010, så har jag än så länge dragit åt mig...ehm...hur ska jag fint fomulera detta? Jag har dragit åt mig män, som inte har någon som helst aning om vad de egentligen vill ha, FÖRUTOM sex. Så klart...
Det är det ju ingen tvekan om att alla män är ute efter sex. Och jag säger inte att vi tjejer inte är det. Men man kanske kan hålla en lite högre nivå på det hela? Ganska så patetiskt hur uppenbart det är i rätt många fall också. Men det kan man ju inte göra så mycket åt.
Men däremot, så kanske man ska börja växa upp någon gång?
För någon månad sen, så skrev jag ett inlägg om hur mycket jag trivs med mitt singelliv, och att jag verkligen inte letar efter någon karl för tillfälligt. Och det står jag fortfarande fast vid!
Orka med det manliga könet i ett förhållande för tillfälligt!?
Jag kan ta tre exempel av män (eller pojkar, med tanke på hur de beter sig?) som jag stött på, som lider av extrem beslutsångest:
Karl 1: 30+. Hindrar inte mig. Med tanke på att man själv börjar komma upp i åren nu också (även om det ofta försöker förnekas...). Charmigt värre. Sms maraton, facebook i massor och en hel massa flört. Ganska spännande. Sen en kväll på fest, så försvinner han, fattar noll. Hör inget vidare av honom.
Nu har han fjälla. Som var värsta dramat kan jag ju säga. Men när man kommer upp i den åldern, så gör man inte slut med den ena, för att bli tillsammans med någon annan!? Det är något man gör i tonåren.
Inte bitter för det. Hände inget, och letar inte förhållande. Men man förväntar sig lite mer av någon i den åldern, men män är mest ute efter en sak, och det är fakta!
Karl 2: Träffades på en fest. Tänkte inte så värst mycket på det just då. Familjefar. Förhållande. Och helt plötsligt läggs det kommentarer på facebook om att man var snygg i mina korta shorts. FAMILJEFAR!?
I efterhand, så fatta jag ju en del mer på den festen. Men det gjorde det ju inte bättre.
Nej, konstigt att jag inte såg det direkt. Han hade ju trotts allt presenterat "frugan" och sina barn för mig. Att jag inte fatta...
Karl 3: Lite yngre än de andra två exemplaren. Så han kanske fortfarande är liten och oskyldig eller något, vet inte... Vilket jag inte riktigt kan tänka mig, med tanke på sin arbetsplats. Men inga fördomar...!
Har flickvän sen 8 månader, hur kär som helst i henne, älskar henne. Gull gull. Men de har träffats vid tre tillfällen... Hur kan man uttrycka sig med orden, älskar henne, när man träffats så få gånger?
Men i alla fall. Titta då inte åt mitt håll?! Fortsätt då inte flörta med mig, och tjata om att träffas igen?!
För då ska du nog mest plocka bort det där "lilla" ordet, älskar.
Är det konstigt man blir trött på det manliga släktet?! Och är det konstigt att man inte är ett dugg intresserad av att ens leta efter något seriöst?!
Nej, håller mig nog till denna underbara låten hela denna sommaren, och njuter av det på köpet!
Och nu pratar vi så klart om kärlekslivet. År 2010, så har jag än så länge dragit åt mig...ehm...hur ska jag fint fomulera detta? Jag har dragit åt mig män, som inte har någon som helst aning om vad de egentligen vill ha, FÖRUTOM sex. Så klart...
Det är det ju ingen tvekan om att alla män är ute efter sex. Och jag säger inte att vi tjejer inte är det. Men man kanske kan hålla en lite högre nivå på det hela? Ganska så patetiskt hur uppenbart det är i rätt många fall också. Men det kan man ju inte göra så mycket åt.
Men däremot, så kanske man ska börja växa upp någon gång?
För någon månad sen, så skrev jag ett inlägg om hur mycket jag trivs med mitt singelliv, och att jag verkligen inte letar efter någon karl för tillfälligt. Och det står jag fortfarande fast vid!
Orka med det manliga könet i ett förhållande för tillfälligt!?
Jag kan ta tre exempel av män (eller pojkar, med tanke på hur de beter sig?) som jag stött på, som lider av extrem beslutsångest:
Karl 1: 30+. Hindrar inte mig. Med tanke på att man själv börjar komma upp i åren nu också (även om det ofta försöker förnekas...). Charmigt värre. Sms maraton, facebook i massor och en hel massa flört. Ganska spännande. Sen en kväll på fest, så försvinner han, fattar noll. Hör inget vidare av honom.
Nu har han fjälla. Som var värsta dramat kan jag ju säga. Men när man kommer upp i den åldern, så gör man inte slut med den ena, för att bli tillsammans med någon annan!? Det är något man gör i tonåren.
Inte bitter för det. Hände inget, och letar inte förhållande. Men man förväntar sig lite mer av någon i den åldern, men män är mest ute efter en sak, och det är fakta!
Karl 2: Träffades på en fest. Tänkte inte så värst mycket på det just då. Familjefar. Förhållande. Och helt plötsligt läggs det kommentarer på facebook om att man var snygg i mina korta shorts. FAMILJEFAR!?
I efterhand, så fatta jag ju en del mer på den festen. Men det gjorde det ju inte bättre.
Nej, konstigt att jag inte såg det direkt. Han hade ju trotts allt presenterat "frugan" och sina barn för mig. Att jag inte fatta...
Karl 3: Lite yngre än de andra två exemplaren. Så han kanske fortfarande är liten och oskyldig eller något, vet inte... Vilket jag inte riktigt kan tänka mig, med tanke på sin arbetsplats. Men inga fördomar...!
Har flickvän sen 8 månader, hur kär som helst i henne, älskar henne. Gull gull. Men de har träffats vid tre tillfällen... Hur kan man uttrycka sig med orden, älskar henne, när man träffats så få gånger?
Men i alla fall. Titta då inte åt mitt håll?! Fortsätt då inte flörta med mig, och tjata om att träffas igen?!
För då ska du nog mest plocka bort det där "lilla" ordet, älskar.
Är det konstigt man blir trött på det manliga släktet?! Och är det konstigt att man inte är ett dugg intresserad av att ens leta efter något seriöst?!
Nej, håller mig nog till denna underbara låten hela denna sommaren, och njuter av det på köpet!
Alanya gone wild...on Tosselilla!
Ja, idag har det varit en heldag med min älskade systerson.
En jäkligt lång dag, med lite trotts, och lite utmaningar. Men det har vi tagit oss igenom, och det var glada miner när man gick och la sig i alla fall. Så jag har gjort något rätt idag i alla fall.
Jag, systerson, Amanda och hennes kusin packade våra väskor, och begav oss till Tosselilla för en hel dag med lek. Passar mig och Amanda alldeles perfekt. Har vi en ursäkt att vara som barn igen!
Eller ja, vi behöver aldrig någon ursäkt. Vi gör det ändå. För det är sådana vi är, inget vi skäms för. Något vi bjuder på istället. Lev varje dag som om det vore den sista säger jag bara!
Riktigt rolig dag! Kunde dock varit liiiite mindre vind, och lite mera sol. Så man kunnat slippa frysa arslet av sig när man skulle bada. Men jag klagar inte, för det regnade inte!
Men dagen avslutades väldigt plötsligt, då en get inte tyckte att Albin gav honom mat tillräckligt fort. Så han naffsade lite på fingrarna. Och karl som han är, så var det ju jordens undergång. Tur att vi redan gjort det mesta. Men jag hade ju tänkt att vi avslutningsvis skulle leka av oss i Tarzanstigen, men så blev inte fallet denna gång.
Tack Amanda för ännu en underbar "resa". Så jävla roligt att vi kommer så bra överens! Lika sjuka i huvudet båda två?! Men så länge det funkar så. Alanya humorn kommer finnas med ett bra tag till...
En jäkligt lång dag, med lite trotts, och lite utmaningar. Men det har vi tagit oss igenom, och det var glada miner när man gick och la sig i alla fall. Så jag har gjort något rätt idag i alla fall.
Jag, systerson, Amanda och hennes kusin packade våra väskor, och begav oss till Tosselilla för en hel dag med lek. Passar mig och Amanda alldeles perfekt. Har vi en ursäkt att vara som barn igen!
Eller ja, vi behöver aldrig någon ursäkt. Vi gör det ändå. För det är sådana vi är, inget vi skäms för. Något vi bjuder på istället. Lev varje dag som om det vore den sista säger jag bara!
Riktigt rolig dag! Kunde dock varit liiiite mindre vind, och lite mera sol. Så man kunnat slippa frysa arslet av sig när man skulle bada. Men jag klagar inte, för det regnade inte!
Men dagen avslutades väldigt plötsligt, då en get inte tyckte att Albin gav honom mat tillräckligt fort. Så han naffsade lite på fingrarna. Och karl som han är, så var det ju jordens undergång. Tur att vi redan gjort det mesta. Men jag hade ju tänkt att vi avslutningsvis skulle leka av oss i Tarzanstigen, men så blev inte fallet denna gång.
Tack Amanda för ännu en underbar "resa". Så jävla roligt att vi kommer så bra överens! Lika sjuka i huvudet båda två?! Men så länge det funkar så. Alanya humorn kommer finnas med ett bra tag till...
Och som ni ser på bilderna, så kan alla räkna ut vad Amanda gjorde hela dagen?? Fortsatte på Alanya trippen? ;)
Turkiet 2010! Att minnas eller glömma?
Ja, det är den stora frågan. Ska svallvågen med ångest dränka mig? Haha.
Nej fan! En av de bästa resorna ner där! Lätt!
Mycket att minnas, och kanske en del att förtränga, men då är allt som vanligt. Och det är så det ska vara! Va fan, man är ung och singel, och då får man fan se till att leva livet också!
För de som känner mig, så kommer de märka att ångestvågen börjar lätta nu. :)
2 veckor i Alanya, Turkiet, tillsammans med Amanda. Vi har egentligen inte umgåtts sen vi var små, men har tagit upp kontakten mer och mer på senaste tiden. Och nu känner jag att jag fått ännu en riktigt nära vän.
Efter denna resan, så kan man ju verkligen säga att vi sett alla sidor av varandra, så nu behöver vi inte bekymra oss så mycket i alla fall.
Och jag måste säga att jag faktiskt tycker att vi var lika duktiga båda två, på att ta både de bra och de dåliga sidorna!
Mycket hände! Vi var på utflykter, vi festade loss, vi var på dansställen, turkisk afton, och gud vet allt. Sinnes roligt har jag haft i alla fall, men det har jag varje gång jag är där.
Kommer sakna det nu. Nu blir det ju ett tag tills man kommer ner där igen. Känns lite tråkigt faktiskt.
Och just idag, med tanke på vädret här hemma, så saknade man omgivningen och människorna där nere!
Och eftersom det finns en regel som gäller för denna resan, det som händer i Alanya, stannar i Alanya!!
Så kan och vill jag inte säga så mycket mer. Hade det sjukt roligt helt enkelt, och har upplevt ett mer kärleksfullt förhållande i 5 timmar, än jag gjort på fem år.
Så jag kommer sakna Alanya, och John Travolta. HAHA. :P
Nej fan! En av de bästa resorna ner där! Lätt!
Mycket att minnas, och kanske en del att förtränga, men då är allt som vanligt. Och det är så det ska vara! Va fan, man är ung och singel, och då får man fan se till att leva livet också!
För de som känner mig, så kommer de märka att ångestvågen börjar lätta nu. :)
2 veckor i Alanya, Turkiet, tillsammans med Amanda. Vi har egentligen inte umgåtts sen vi var små, men har tagit upp kontakten mer och mer på senaste tiden. Och nu känner jag att jag fått ännu en riktigt nära vän.
Efter denna resan, så kan man ju verkligen säga att vi sett alla sidor av varandra, så nu behöver vi inte bekymra oss så mycket i alla fall.
Och jag måste säga att jag faktiskt tycker att vi var lika duktiga båda två, på att ta både de bra och de dåliga sidorna!
Mycket hände! Vi var på utflykter, vi festade loss, vi var på dansställen, turkisk afton, och gud vet allt. Sinnes roligt har jag haft i alla fall, men det har jag varje gång jag är där.
Kommer sakna det nu. Nu blir det ju ett tag tills man kommer ner där igen. Känns lite tråkigt faktiskt.
Och just idag, med tanke på vädret här hemma, så saknade man omgivningen och människorna där nere!
Och eftersom det finns en regel som gäller för denna resan, det som händer i Alanya, stannar i Alanya!!
Så kan och vill jag inte säga så mycket mer. Hade det sjukt roligt helt enkelt, och har upplevt ett mer kärleksfullt förhållande i 5 timmar, än jag gjort på fem år.
Så jag kommer sakna Alanya, och John Travolta. HAHA. :P
