Min Legendariska Flickvän.
Ja, nu har jag kommit en liten bit på vägen när det gäller en av mina punkter på min lista.
Jag har läst klart en bok. Som har tagit mig en hel evighet att läsa, men nu är den klar!
Jag började på den i maj, när jag åkte på semester i Turkiet, men när jag sen kom hem, så hade jag ingen vidare lust att fortsätta, och ingen vidare tid för den delen heller...
Men nu är den klar!
Den var väl helt okej! Det handlar i princip om en kille som tycker synd om sig själv för att hans förra förhållande gått åt skogen, vilket för övrigt var tre år sedan. Han hoppas på att det ska bli de igen, även om det finns så mycket som säger att det inte kommer hända.
Den var lite rolig i början, och lite dryg, men nu när jag ganska så precis läst den sista sidan, så älskade jag slutklämmen! Verkligen helt underbar!
En bok att rekomendera ändå måste jag säga, men man ska inte förvänta sig någon action eller någon vidare spänning på det viset.
Tänkte att jag kunde skriva en liten del av boken:
"Jag kände mig lättad. På sätt och vis kunde jag inte fatta att jag hade hållit min olyckliga kärleks låga brinnande så här länge - jag borde istället ha använt den för att sätta eld på henne för flera år sedan. I tre år hade jag hyst ett oföränderligt hopp om att hon en dag skulle komma tillbaka till mig. Jag hade till och med avsiktligt valt sådana förhållanden som jag visste skulle ha begränsad hållbarhet, eftersom jag ville kunna dumpa tjejerna utan vidare - så snart Aggi visslade. Jag ville aldrig ha någon av dem. Jag ville bara inte vara ensam. Jag var en igel. Att kallas för igel i skolan var den tredje värsta förolämpningen. Den överträffades bara av "din morsa är en..." och "ensammongo". Att vara en igel betydde att man inte tyckte om personer för hur de var, utan för vad man kunde få ut av dem. På ett sätt hade jag väl utnyttjat Aggi. Hon var någon som hörde på mig när jag gnällde om livet, någon att se på Svarte Orm med, någon att kyssa när jag behövde värme, någon som förstod mig och någon som rättade till allt när allt var helt fel. Hon fick inget. HON var min legendariska flickvän, men jag var inte hennes legendariska pojkvän. Och först nu när det var för sent hade jag insett detta."
Men kan på väldigt många ställen känna igen sig själv, när man tycker synd om sig själv och så vidare. Samtidigt som han i boken går ganska så mycket till överdrift, för mig i alla fall.
Men som sagt:
En bok som är värd att läsa, men inte om man förväntar sig spänning och action!
Har du någon bra bok att rekomendera som jag kan läsa nu under årets gång?
Jag har läst klart en bok. Som har tagit mig en hel evighet att läsa, men nu är den klar!
Jag började på den i maj, när jag åkte på semester i Turkiet, men när jag sen kom hem, så hade jag ingen vidare lust att fortsätta, och ingen vidare tid för den delen heller...
Men nu är den klar!
Den var väl helt okej! Det handlar i princip om en kille som tycker synd om sig själv för att hans förra förhållande gått åt skogen, vilket för övrigt var tre år sedan. Han hoppas på att det ska bli de igen, även om det finns så mycket som säger att det inte kommer hända.
Den var lite rolig i början, och lite dryg, men nu när jag ganska så precis läst den sista sidan, så älskade jag slutklämmen! Verkligen helt underbar!
En bok att rekomendera ändå måste jag säga, men man ska inte förvänta sig någon action eller någon vidare spänning på det viset.
Tänkte att jag kunde skriva en liten del av boken:
"Jag kände mig lättad. På sätt och vis kunde jag inte fatta att jag hade hållit min olyckliga kärleks låga brinnande så här länge - jag borde istället ha använt den för att sätta eld på henne för flera år sedan. I tre år hade jag hyst ett oföränderligt hopp om att hon en dag skulle komma tillbaka till mig. Jag hade till och med avsiktligt valt sådana förhållanden som jag visste skulle ha begränsad hållbarhet, eftersom jag ville kunna dumpa tjejerna utan vidare - så snart Aggi visslade. Jag ville aldrig ha någon av dem. Jag ville bara inte vara ensam. Jag var en igel. Att kallas för igel i skolan var den tredje värsta förolämpningen. Den överträffades bara av "din morsa är en..." och "ensammongo". Att vara en igel betydde att man inte tyckte om personer för hur de var, utan för vad man kunde få ut av dem. På ett sätt hade jag väl utnyttjat Aggi. Hon var någon som hörde på mig när jag gnällde om livet, någon att se på Svarte Orm med, någon att kyssa när jag behövde värme, någon som förstod mig och någon som rättade till allt när allt var helt fel. Hon fick inget. HON var min legendariska flickvän, men jag var inte hennes legendariska pojkvän. Och först nu när det var för sent hade jag insett detta."
Men kan på väldigt många ställen känna igen sig själv, när man tycker synd om sig själv och så vidare. Samtidigt som han i boken går ganska så mycket till överdrift, för mig i alla fall.
Men som sagt:
En bok som är värd att läsa, men inte om man förväntar sig spänning och action!
Min legendariska flickvän
av
Mike Gayle
av
Mike Gayle
Har du någon bra bok att rekomendera som jag kan läsa nu under årets gång?
Kommentarer
Trackback
