Fortsättning, semester

7 september
Denna dagen vaknade man av en riktig jäkla svensk förkylning...Värdelöst säger jag bara, värdelöst! Kom sen på att det förmodligen hade med ac:n att göra...men men...
Dags för den enda riktiga utflyckten på denna resan. Vi skulle ut på båttur. Hämtades på morgonen vid hotellet. Och vi betalade 100:-/person för denna tripp. Joanna och Emily betalade 200:-/person för sin tripp! =P Vi bokade utflyckten på en gata där vi funderade på att boka de förra året, och tur var väl de att vi inte gjorde det då. Det var mycket bättre förra året, vilket var synd med tanke på att jag ville visa Johan något roligt, men dit åkte inte vår båt...Och inga delfiner heller...Som om man egentligen tror att de ska dyka upp...=P Istället hade vi det här.......


Och jag hade ju definitivt inte hoppat det hoppet ner i dessa vågorna....!



Sen så bar det ut tillsammans med Joanna och Emily ännu en kväll! De föreslog en restaurang nere vid havet, och det blev det! Med underbar havsutsikt.
image210
Kleopatra Beach.

Sen bar det av till en förfest uppe hos Joanna och Emily.

Men eftersom jag mådde som jag mådde, så blev det tyvärr ingen utgång för oss denna kvällen heller, plus att vi fortfarande kände att det var lite tajt med pengarna...

8 september
Idag är det dags att åka hem. Tråkigt värre. Men samtidigt så hade jag och Johan pratat om de innan i vecka, att vi saknade faktiskt lägenheten och katterna på något sätt! Vi hade inte varit ifrån något av de på detta viset sen vi flyttade till Sjöbo i februari, så på ett sätt, så skulle det bli lite skönt! Vi hoppades bara på att Jane skött sig...=P
Denna dagen var en lugn dag. Låg vid poolen, handlade det sista lilla som vi tänkt ta med oss hem. Dock var det fruktansvärt mulet denna dag, så vi sa det att det regnet som turkarna väntat på kommer kanske idag...??
Vi hade betalt lite extra för att få lov att ha vårat hotellrum lite längre än till 12, så att man skulle kunna slappna av lite mer med tanke på bagaget. Vill ju inte gärna sätta de nere vid receptionen, för egentligen, så kan ju vem som helst bara ta den och gå...!
Men ja...dagens spenderades vid poolen, och vi handlade även det sista lilla som vi tänkt ta med oss hem som små presenter till folk. Men det blev väldigt små presenter, med tanke på hur jäkla dyrt där var nere!
Joanna och Emily kom till vårt hotell, och låg vid vår pool lite också.
image214

Sen så gjorde de det vi inte vågat göra under vår tid på hotellet:

Men de gjorde det bara en gång! =P

Sen så bar det upp på hotelrummet, för att duscha, packa och göra sig riktigt i ordning inför hemfärden.
När vi sedan satt våra väskor nere vid receptionen, så gick vi ut för att äta. Vi gick till ett ställe, som heter Cubana. Det var jag som rekomenderade det, av flera skäl. Vi åt där förra året, och hade jätteroligt, och maten var god, sen så låg restaurangen faktiskt så perfekt mellan våra hotell, så blev det lika långt att gå sen! =P
När vi kommer dit och sätter oss, så kände jag direkt igen en kille, som jag berättat om för de alla tre! Han berättade för oss förra året att han varit i Husqvarna...Husqvarna av alla ställen...men men...
Och han frågade mig om jag varit där året innan?! Herregud?! Okej att han på hotellet kände igen mig, där var jag konstant i två veckor för ett år sedan, men att en kille på en restaurang, som vi var på en gång, känner igen mig från året innan...Det är skickligt om man får säga så...Så många kunder som de har varje år så! Man kan ju undra vad vi egentligen gjorde som utmärkte sig så...=P
Maten var ännu en gång god, och sen så begav vi oss tillbaka till vars ett hotell, för att invänta bussen.
Vi bestämde möte på flygplatsen, så att vi kunde prata lite där också.
image218
Johan sitter och väntar på bussen utanför hotellet.

Otroligt lång väntan på bussen! Bussen skulle komma klockan 19.45, men vi väntade och väntade och väntade. Vi såg hur molnen ovanför oss blev mörkare och mörkare och mörkare....
20.15, så kom bussen för att hämta oss. Vi såg att Joanna och Emily satt allra längst bak på bussen, så jag sprang på för att sitta vid dem, så att man skulle kunna ha de lite roligt på vägen, medans Johan såg till att bagaget kom på bussen.
Väl på bussen, satt fyra stycken övertrötta människor längst bak. Med Moore läsande, och lite annat roligt.
Men när Joanna berättade att hennes föräldrar hade får hemma, så kom jag direkt att tänka på den här filmen:
image219

Jag frågade om hon hade hört talas om den, vilket hon inte hade, så jag berättade vad jag sett på trailern, sen så hade vi så HÄR roligt resten av vägen:

Det var ganska så svårt att missa blickarna från de måttligt roade passagerarna...
Men det sket vi i! Klockan var bara strax efter 21, och de är inte ens sent! Om det är någonstans man ska sova, så är det ju på planet!
När det blev det vanliga kissestoppet efter ca. en timme, så funderade vi på om vi ens vågade gå av, med tanke på alla blickar...Vi kanske blev lämnade där mitt i ingenstans...=P
När vi går runt där, vissa rökte, och andra gick på toaletten, så kände vi fortfarande blickar från allt och alla ifrån vår buss. Så vi vågade inte riskera för mycket, så vi gick på ganska så tidigt! =)

Väl framme på flygplatsen, så tog det en jävla tid att ta sig in på bara flygplatsen och sen så tog det ENORM tid att komma fram för att checka in sitt bagage! Fattar inte vad det egentligen var som tog sådan tid, för när man själv kom fram, så tog det knappt någon tid, och SÅ jäkla många människor var där faktiskt inte i kö! När vi fått våra biljetter, och tittade på platserna, så upptäckte vi att vi hade fått de platserna som Joanna och Emily haft på vägen ner, vilket innebär att vi ÄNNU en gång skulle sitta vid motor...På andra sidan bara.
Vi gjorde en deal med Joanna och Emily, att om någon av oss hamnade vid de kärringarna igen, så skulle vi dra historian om när vi skulle till Göteborg och det blev turbulens...Mer än en gång..=P Alla var med på det!
Så att sen så blev det lite stressigt, för jag hade planerat att handla en parfym till Jane, som tack för att hon passat lägenhet och katter!
Stod där och tittade väldigt länge på en till mig själv...Men jag kände att jag inte hade tillräckligt med pengar...Men jag ville ju så gärna...

Vuxenpoäng!! Köpte den inte, tänker på ekonimin!

Väl på planet, så går vi till våra skitplatser, och Joanna och Emily hamnade långt fram! Lyckost dom!
Kommer fram till skitplatserna, och ser att vi inte ens fått de vi beställt, vilket jag sa till en flygvärd direkt, och han sa att han skulle försöka fixa det.
Johan bad om öronpluggar, men det hade dem inte...Är inte det för dåligt egentligen!?
Så där satt vi, på våra skitplatser och väntade på att alla skulle komma ombord. Och de sista som kom ombord var ännu en gång kärringarna! Och de satt på de platserna vi hade på vägen ner, vilket innebär att vi bara hade en gång emellan oss...SKIT!
När jag sen skulle gå fram till Joanna, för att hämta mina panodil, som hon tagit lite av, så märkte jag hur otroligt tyst där var framme...Herregud...Vad skönt...Men det var ju bara till att gå tillbaka till sin plats...Men de hade sina egna problem med passagerarna bakom dem...Idioter!
Hela resan var fruktansvärd, men långt om länge, så kom vi fram klockan 03! Tyvärr kunde vi inte sitta och säga historian så kärringarna hörde, för de satt och lyssnade på sina MP3 spelare...
Framme på Kastrup, sprang av planet, och skulle hämta vårat bagage, sen så skyndande vi för att hinna med tåget. Automaten till biljetter tog inte mitt kort. Värdelöst. Och så hörde vi en visselpipa, och vi bara hoppades på att det var tåget på andra hållet...Men icke...Det var vårt, som vi precis missade...
Vi fick sitta på Kastrup en halvtimme, för att vänta in vårt andra tåg. Och sen så bar det av mot Svågertorp. Fy fan va kallt det var! Det var 20 grader kallare än det vi befunnit oss i, i en vecka.
Henric stod och väntade på oss på Svågertorp, så sen så var det bara att säga hejdå till Joanna och Emily, så bar det sen av den sista biten hem. Längtan var nu enorm!
Kom hem vid ca. 05, och solen började så smått gå upp. Öppnade dörren, och möttes av katterna. Åke och Elsa hade blivit SÅÅÅ stora!
Fick ju kela lite med dem, och sen var det till att krypa till kojs...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0