Otrohet...

Ja, jag kan ju långt ifrån säga att jag är Guds bästa barn...
Jag har varit otrogen ett par gånger om man säger så, och det flesta vet alla om.
Men när jag satt här i min ensamhet igår, så kom jag till att börja tänka på allt.
Vissa vet inte allt, de som kanske egentligen borde få reda på de först...
Ska man berätta de i efterhand? Även om de är längesen? Eller ska man bara släppa det?
Det kan egentligen inte göra det mer än värre för de som inte vet, men man känner själv att man åtminstonde varit ärlig, även om de är så pass långt efter.
Jag vill inte såra, men jag vill vara ärlig, men de två sakerna går inte ihop i detta läget. Tyvärr...

Vad hade du gjort i detta läget? Hade du erkänt de, eller hade du bara försökt förtränga de?

Det är inte precis så att jag tänker på de konstant, och mår dåligt så, men de kommer upp lite då och då i tankarna...
Brukar säga att man var ung och dum, men det kan jag nog tyvärr inte säga om detta, eftersom det inte är något jag ångrar...Någon av gångerna...
Hemska mig...

Kommentarer
Postat av: Petra

Är inte heller guds bästa barn. Man borde nog berätta.
Men om det gått flera år och den andra gått vidare så är det väl skit samma. Eller?`Kanske borde man bara lätta på sitt samvete. Men kanske sårar det mer än gör nytta.

2008-01-23 @ 14:34:04
URL: http://sotnosen.blogg.se
Postat av: Freddy

Jag hade aldrig varit ortogen... Så jag kan inte svara tyvärr... Muhahahaha!

2008-01-23 @ 15:03:56
URL: http://groovyturtle.bilddagboken.se/
Postat av: Otrogen med Glans?

Från nya trosor till Johan Glans till otrohet på under en timme... :o)

2008-01-23 @ 19:45:22
Postat av: Godtrogen men Franz

Petra veta allt vad hon snackar om, även om bara hennes andra teori var den rätta.

2008-01-24 @ 00:08:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0