Nykter Helg?
Ja, denna helgen som varit var ju väldigt intressant om man säger så...
Sa till Fredrik att jag kunde vara chaufför till honom, eftersom jag ändå inte hade några andra planer. För som vanligt, så är där ju inte en kotte som vill ut när man väl är ledig...
Så jodå, först ringde jag honom, och han sa att han skulle ringa upp.
Däremellan pratade jag med Axel, som inte ville hem. Så jag skulle gå ner till honom på parkeringen.
På väg ner, så ringde jag Fredrik igen, eftersom det var 45 minuter sedan han sa att han skulle ringa upp.
Och jodå, där blev ett svar, och jag märkte att det inte var Fredrik som var i andra änden av luren. Personen var uppenbarligen full, och jag försökte göra allt för att få Fredrik i luren.
Långt om länge, så kommer han i luren, och frågar (och man verkligen hör vilket leende han har på läpparna..):
- Var det trevligt att prata med H?
NEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!
Honom hade jag inte pratat med på år och dar, och ville inte nu heller, men TACK Fredrik...
Sen så körde Axel och jag mot Tomelilla för att hämta honom, och väl efter vägbeskrivning, så var vi framme.
Fredrik stod och vinkade i dörren, och sa att han alldeles strax skulle komma, skulle bara säga hejdå. Stängde dörren och gick in.
Dörren öppnas, och jag tänkte:
"Äntligen.."
Men nejdå! Självklart var det inte Fredrik som kom ut ifrån huset. Utan det var istället H.
Min enda reaktion var:
- KÖR, KÖR, KÖR! LÅS BILEN OCH KÖÖÖÖÖR!
H är väldigt nära bilen, och precis innan han öppnade dörren tittade jag bara på Axel och sa:
- Vi är tillsammans bara så du vet!!
- Men HALLÅ ja?! Hur är det Josse?
- Vet du inte ens vad jag heter, så kan du lika bra gå ut ur bilen genast! ( Försök nummer ett till att få ut honom... )
Sen MITT i en mening, så höjer han rösten och säger:
- JESSICA!
Attans, han mindes mitt namn, det var ju synd...
Men ja, långt om länge, så kom Fredrik med ett leende utan dess like, och herregud vad han njöt av synen att jag vantrivdes....*suck*
Men men...
Sen så bar det av tillbaka till Ystad, och när Fredrik inte sjöng, så tjatade han helt enkelt på oss att vi skulle följa med upp på baren. Och ja, efter jävligt mycket tjatande, och mutande med att han skulle betala inträde, så hängde vi på.
Spiknykter på baren. Inget att rekomendera får jag säga! Retade mig en hel massa på massa fulla människor! Och sen så började jag tänka på hur jag var fredagen innan resan, som jag inte har något minne av...Ehm..
Sluttänkt där ja!
Så jag var hemma klockan 4...Lagom när man ska upp och jobba dagen efter.
Sa till Fredrik att jag kunde vara chaufför till honom, eftersom jag ändå inte hade några andra planer. För som vanligt, så är där ju inte en kotte som vill ut när man väl är ledig...
Så jodå, först ringde jag honom, och han sa att han skulle ringa upp.
Däremellan pratade jag med Axel, som inte ville hem. Så jag skulle gå ner till honom på parkeringen.
På väg ner, så ringde jag Fredrik igen, eftersom det var 45 minuter sedan han sa att han skulle ringa upp.
Och jodå, där blev ett svar, och jag märkte att det inte var Fredrik som var i andra änden av luren. Personen var uppenbarligen full, och jag försökte göra allt för att få Fredrik i luren.
Långt om länge, så kommer han i luren, och frågar (och man verkligen hör vilket leende han har på läpparna..):
- Var det trevligt att prata med H?
NEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!
Honom hade jag inte pratat med på år och dar, och ville inte nu heller, men TACK Fredrik...
Sen så körde Axel och jag mot Tomelilla för att hämta honom, och väl efter vägbeskrivning, så var vi framme.
Fredrik stod och vinkade i dörren, och sa att han alldeles strax skulle komma, skulle bara säga hejdå. Stängde dörren och gick in.
Dörren öppnas, och jag tänkte:
"Äntligen.."
Men nejdå! Självklart var det inte Fredrik som kom ut ifrån huset. Utan det var istället H.
Min enda reaktion var:
- KÖR, KÖR, KÖR! LÅS BILEN OCH KÖÖÖÖÖR!
H är väldigt nära bilen, och precis innan han öppnade dörren tittade jag bara på Axel och sa:
- Vi är tillsammans bara så du vet!!
- Men HALLÅ ja?! Hur är det Josse?
- Vet du inte ens vad jag heter, så kan du lika bra gå ut ur bilen genast! ( Försök nummer ett till att få ut honom... )
Sen MITT i en mening, så höjer han rösten och säger:
- JESSICA!
Attans, han mindes mitt namn, det var ju synd...
Men ja, långt om länge, så kom Fredrik med ett leende utan dess like, och herregud vad han njöt av synen att jag vantrivdes....*suck*
Men men...
Sen så bar det av tillbaka till Ystad, och när Fredrik inte sjöng, så tjatade han helt enkelt på oss att vi skulle följa med upp på baren. Och ja, efter jävligt mycket tjatande, och mutande med att han skulle betala inträde, så hängde vi på.
Spiknykter på baren. Inget att rekomendera får jag säga! Retade mig en hel massa på massa fulla människor! Och sen så började jag tänka på hur jag var fredagen innan resan, som jag inte har något minne av...Ehm..
Sluttänkt där ja!
Så jag var hemma klockan 4...Lagom när man ska upp och jobba dagen efter.
Kommentarer
Trackback
