09:29

Inatt hade jag så sjukt svårt för att somna. Låg bara hemma i min 180 säng. Tillsammans med Berit.
Mysigt? Absolut! Ensamt? Lite...
Hur mycket plats hon än kan ta upp av sängen ( vilket är mycket! ), så finns här ändå ingen som håller om mig när jag ska somna.
Just den känslan som ingen kille förstår.
Bara känslan av någon tätt intill sig. Någon som stryker fingertopparna över ryggen. Bara att få känna lite hud mot hud.
Den känslan är guldvärd! Och något annat är jag verkligen inte intresserad av!
Är så sjukt trött på killar. Förutom den lilla ensamma känslan när man ska somna, så är jag väldigt nöjd just nu. Singellivet är underbart!

Dock undrar jag om man egentligen kan bli intresserad av någon efter väldigt kort tid...?
Men just nu känner jag så här: I helgen är det Oslo som gäller, så alla eventuella känslor för killar här hemma, de lämnar vi kvar hemma!

Oslo, here I come!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0