LillLili

Ja, nu ligger jag här hemma i sängen, med datorn i knäet, och Berit vid mina fötter.
Vilken helg som sagt! Riktigt rolig. Längesen jag skrattade SÅ mycket!

I torsdags, så slutade jag tidigt, och sen körde jag direkt ut till min syster. Där jag gjorde mig i ordning för middag i Malmö med far. Jag körde oss in till Malmö, eftersom jag hade jobbat, och visste vilken dag jag hade framför mig på fredagen, så tyckte jag det var likabra att vara nykter, och se till så att man kunde ta sig hela vägen hem utan några större problem.

Långt om länge, när vi gått några varv på Lilla Torg i Malmö, så valde vi att sitta på Mello Yello. Mysigt, och trevligt.
Alltid lika roligt att bara sitta och stirra på folk. Här har vi en som tyvärr inte är så van vid att äta ute så ofta. Är lite snål av mig när det gäller sådant...
I alla fall, så beställde jag in lammfilé, för det var något som far sa att han tyckte var gott, så varför inte. Lika bra att prova. Riktigt gott var det!
Med en avslutande liten glass vid en liten kiosk.
Det blev en relativt tidig kväll, och mätt som jag vet inte vad var man efteråt!


Vi kan ju börja med en midre lyckad fredag. Jag hade ett så trevligt arbetspass som 8-21.15. En lång dag i allmänhet, men när man vet att det är löning, så blir det genast ännu jobbigare. En fruktansvärd dag, som jag bara kan säga en sak om i slutet: Jessica var grinig när hon skulle hem, och det fick nog kunderna tyvärr känna på när de kom oh gnällde över deras jävla skitsaker.


Lördagen började lugnt. Slappade mer eller mindre hela dagen. Tog ett litet träningspass på Wiiet, och sen så begav jag mig vidare till jobb. Inget färdigplanerat till kvällens utgång, mer än att vi helt enkelt skulle ut. Och det viktigaste som vi bestämt oss för hela veckan: Therese och jag skulle ut tillsammans, och inget att prata om angående det! Vi har liksom egentligen inte festat i sommar alls, så det var på tiden!

Det slutar med att jag ska hålla i förfesten, uppe hos morsan, och helt plötslitgt gick vi från fem personer till femton typ. Sinnes...Började känna att det kanske skulle urarta, men vi fick ta det som det kom.
Therese finns alltid där och hjälper mig!
Jag såg till så att jag kunde pysa ifrån jobbet lite tidigare än vad jag egentligen skulle, så jag skyndade mig att göra mig i ordning. Hämtade Therese, och så öppnade vi vars en öl/cider. Kvällen var igång.
Det började lugnt, med att Maria och Melli kom från jobb. Och vi körde igång med "Jag har aldrig". Något av det roligaste man kan göra, när man vill snacka skit tillsammans och bjuda på sig själv typ. Sånt bjuder jag på!

Ganska så sent, så började folk komma, och helt plötsligt var lägenheten mer eller mindre full. Lite komplikationer dessvärre när vi skulle iväg, men det tog Therese och jag tag i. Bara vi två kvar, och vi inväntade vår tålmodiga chaufför, men vi behövde bara en liten stund för oss själva, för att komma i stämning igen.
Golvet i köket. Lite djupa andetag. Och en slammer!
Sen var vi på hugget igen! Väl ute på Öja, så möter vi bekanta ansikten direkt i kön utanför. Och en av dessa var ganska så bra i gasen. Sånt är alltid lika roligt!

Väl inne på Öja, så är det alltid precis som vanligt. Men jag höll mig faktiskt mest till sällskapet vi träffat på utanför, och det trivdes jag med! De var roliga!

När vi sen skulle hem, så tyckte jag att vi väl kunde gå hem. Liten bit, men va fan, det gör vi!? Det blev jag, Therese, Mia och 4 karlar, varav en av dom var den berusade ( bulldozern...haha ). Jag fick väl ta på mig rollen att se till att han inte blev påkörd ( eftersom, när man ska gå ifrån Öja, så är det på en grusväg, där bilarna även kör ). Jag gick väl mest lutad till höger hela vägen hem, mot den här karln, för att mer eller mindre stötta upp honom.

Och idag när jag vaknade, och skulle resa mig, så vek mina ben bara sig, och jag fattade INGENTING?! Jag hade så sjukt ont i mina vader! Men sen slog det mig....Det var väl träningsverk efter att ha gått och stöttat upp honom hela vägen. Han är ju inte så där liten, ganska välbyggd, eller vad man ska säga, och med sprit i kroppen, så blir man ju varken lättare eller smidigare...