Syster, närmsta man kan ha.
Familjen passade på att fixa och dona en massa, för att kunna överraska med att skicka henne till Thailand. Underbart! Jag hade inte tackat nej. Man kanske ska släppa sin egen åldersångest, och längta tills man fyller 30, och ha det i bakhuvudet?
I söndags åkte jag med för att hämta hem dom på Kastrup. Underbart att se henne igen! Man vet inte hur nära man står någon, förens man inte riktigt kan prata med dom längre. När man inte längre kan ringa när man vill, och bara prata om totalt meningslösa saker.
Det är sådant riktigt nära och kära är till för! Att kunna prata om allt med.
Albin har hittat mamma.
Igår, så hade jag o syster en HEL dag tillsammans. Det är inte ofta det händer. Och dessutom, en hel dag utan att ha något som helst inplanerat egentligen. Jag hade ett enda ärende som jag kände mig tvungen att göra, och det gjorde vi också.
Varför finns det folk som inte kan något om kameror, som jobbar i kamera butiker???
Om man ska gå in för att köpa dyra saker, så vill man väl kunna prata med någon som faktiskt kan sina saker?! Sen att man kanske inte kan allt det är väl en sak. Men när man inte kan något alls?! Har man då kanske valt fel plats att stå på?
Sen var det att gå runder i en massa butiker och bara snacka om allt mellan himmel och jord. Självklart mycket om hennes resa, och mycket om vad som hänt här hemma under tiden. Måste uppdatera allt skvaller.
För att sen jöra hem, sätta oss och göra mest ingenting, och sätta igång en film.
Sen blev det till och med en film till. Riktigt roliga filmer faktiskt, just vad som behövdes! Lättsamma, roliga filmer.
Varför kan inte kärlek någonsin vara något som helst i närheten av på film? Minsta lilla....?
Jag tänker inte nöja mig något mer!!
Tack syster för den mest avkopplande och roligaste dagen på väldigt länge!!
